2007

Staffan Redin

Passagen mellan Louis De Geer-hallen och Flygeln skär genom åldrig mark. Inte långt härifrån etablerades den holländske industrimannen Louis De Geers (1587-1652) vapenfaktorier på 1600-talet. De Geer hade kommit till Sverige för att utveckla landets järn- och krigsindustri. Skickliga yrkesmän, vallonska bergsmän och smeder och deras familjer, värvade han i Belgien. Norrköping blev utskeppningsort för det krigsmateriel Europas arméer behövde under trettioåriga kriget, tillverkade i De Geers bruk i Finspång. Staffan Redin har utgått från platsen och vår tids historiska föreställningar i ett rumsligt verk där text, bild och ljud förts samman.

Väl nere i underjorden befinner vi oss i det starka återskenet från 1600-talet. Den allestädes närvarande döden skildrades då med stark sinnlighet i måleriet. Utsnitt ur barockmålningarna införda i väldiga tunga metallramar, möter den som vandrar genom korridoren. Den maskulina Vulcanus, smedernas beskyddare och eldens gud i den romerska mytologin, finns också här. I de närgångna fotografierna framträder måleriet i sin starka naturtrogenhet. Färgen blir hud och rörelserna hos gestalterna förmedlar den krigiska och våldsamma tid de härrör ur.

I korridoren kan också ljudfragment höras. Dånet från gångna tiders smedjor och krigsbataljer ekar. Olika historiska röster, framställda i texter eller i ljud, ger sin version av vallonerna. Märkliga myter om vallonernas karaktär, om innebörden i deras genetiska uppsättning, om duglighet men också utanförskap, trädde redan vid deras ankomst till Sverige in i folkliga föreställningar och samhällsideologier. Här i passagen återkommer myterna i all sin kryptiskhet och fördomsfullhet, märkbart lika de som ännu vävs kring nykomlingar. Lyssnar man noga hör man att rösten i de olika avsnitten är en och densamma; konstnärens.

Annika Öhrner